...kan det vara det jag drabbats av? Näe då, riktigt så illa är det väl inte men det känns verkligen som hela jag slagit tvärstopp, inget är riktigt kul och jag är så HIMLA trött! Idag när barnen åkt till skolan gick jag och lade mig igen och sov till 10.30

När vi vaknat jag och Zeldisen fick jag tvinga mig ut på en promenad.

Ja, det var ju skönt när vi väl kom ut men det är som att det är så jobbigt innan...

Sen ska jag iväg och jobba, det vill jag inte heller...börjar 14.30 och slutar 8.30 imorron, jag vill vara hemma! Men när jag kommer hem imorrn så är jag ledig fyra dagar och gissa om jag ser fram emot det!

Jag ska försöka komma på nå´t roligt att göra då som lättar upp mitt humör lite=)

Igår kväll när jag kommit hem från jobbet berättade Jörgen att han och Dan varit ute på promenad med Zelda OCH de hade även lagt ett litet korvspår åt henne , hon var givetvis jätteglad åt detta och fann korven utan problem. Det är jättekul att de hittar på nå´t utöver det vanliga med henne!

Zeldas "nya" sår läker fint och denna gång tror jag faktiskt att det kommer hålla när stygnen sprättas, det ser tätare ut och ingen sårskorpa i mitten.

Imorron ska vi ner till Kil igen för massage. Det lär ju bara bli lite massage, typ halvkropp, och kanske stretching. Men det är väl bättre än inget.

Zelda har inte börjat löpa än så det väntar jag på, hon brukar löpa så att hon är färdig till julafton men så blir det visst inte i år.

Sen i fredags så har Tazzen slutat äta metacam. Vi har under en två-veckors period trappat ner på metacamet och gått över till Glucosamin som jag fick av veterinär Lotta för att testa om han klarar sig enbart på det.

Än ser vi ingen skillnad på honom och jag hoppas sååå att han ska klara sig utan metacamet.

Det blir till att vara noga med att kolla hans rörelser och humör för att se om han börjar få ont igen för då går jag direkt tillbaks på metacamet, jag vill ju absolut inte att han ska gå med smärtor.

Tänk om djur ändå kunde berätta för oss hur de känner, så mycket enklare det vore!

Sen vill jag tillägga något chockartad att min sambo Jörgen, tillika Zeldas husse, frågade mig alldeles spontant igår om jag och HAN skulle gå en promenad med Zelda!

Så vi drog på oss reflexvästarna och gick en 40 minuterspromenad tillsammans, det var jättetrevligt men Zelda blev något förvirrad av vem hon skulle följa när husse hade henne i koppel.

För er som inte känner honom så kan jag berätta att promenader är av det tråkigaste han vet, ja, han gör det om han måste t.ex när jag jobbar 24 timmarspass, han övertalar ibland nå´n av barna så då slipper han=) men annars så är det jag som går de mesta promenader här.

Ja, vad har hänt?? Jag höll ju på att dö av chock förståss, sen blev jag ju lite fundersam...är han sjuk? hjärnblödning? scizofreni?  men nä...han påstod allvarligt att han behöver bygga upp kondisen om han ska klara spela hocky!

Ja, det är ju bara att jubla och vara glad så länge det håller i sig=)

Märks nu på Zelda att vi inte har samma aktivitetsnivå som förut.

Hon är piggare och mycket mera vaken inomhus och det krävs mer av mig som matte inomhus.

Hon vill bralla ute i snön och pockar på uppmärksamhet så jag provar med tuggben, godislet m.m för att hon ska ha nå´t att pyssla med.

Stackars lilla skrutta. Nu ska jag jobba hela helgen så det blir resten av familjens uppgift att aktivera lugnt.

Fast Jörgen har precis börjat träna hocky och tyckte själv att det var bra att han ska gå promenader med "gamla" stela muskler (Det där med gamla sa han inte själv, det lade jag till) =)

Jäpp, vi har äntligen fått snö! Hoppas nu att detta får ligga kvar.

För att förtydliga mig ang. förra inlägget och till försvar om än ett dåligt försvar för veterinären så satt hon bara på en stol och tittade, det var veterinär.ass som tog stygnen och sa att det såg bra ut.

Min "egen" veterinär som jag har förtroende för har ledigt denna vecka=(

De är 4 veterinärer där och det är ju bara så att man inte får förtroende för alla människor.

Den veterinären som sen tog emot oss för att sy ihop Zelda sa att jag ska lita på mig själv och minsta lilla jag misstänker att det inte står rätt till tar hon emot oss för=)

Jag och Zelda infann oss på Sunne veterinär station idag 11.45 för att ta stygnen. Jag påpekade att jag inte tyckte det såg så läkt ut i mitten och att jag var orolig för det men de sa att det såg bra ut och så tog de stygnen.

Vi hade tid klockan 14.00 på massage vid Urre-burr igen, eftersom stygnen var nytagna så sa vi att det räcker med massage och stretching, alltså ingen sim förrn´s nästa vecka. Så när stygnen var klippta lade jag på täcket på Zelda och så drog vi söderut mot massage. Vi hade ju alldeles för gott om tid på oss jag och Zelda så jag stannade till i Kil för att gå en liten city-promenad.

Snön vräkte ner över oss där vi gick men det var skönt med lite frisk luft=)

Ja, sen åkte vi till Pernilla för att få massage. Men det blev inte riktigt så för när jag tog av täcket där så var såret öppet igen!!!

Jag trodde inte mina ögon och fy så äckligt det var även om det inte rann blod.

Det var bara att lägga på täcket, ringa veterinären, sätta sig i bilen och åka tillbaks till Sunne. När jag kom fram hade såret gått upp ännu mer så i princip hela såret var öppet igen. Bara en cm. i överkant och en i nederkant som satt ihop ännu.

Det blev två timmars "reparation" av Zelda:(

Med lugnande, smärtstillande och lokalbedövning så skar hon nya snittytor och sydde ihop med fler undertrådar och andra stygn ovanpå så förhoppningsvis håller det, denna gången ska stygnen sitta 14 dagar.

Vi var hemma vid 18.00 tiden och gissa om jag var hungrig och kaffe sugen!

Och nu blir det åter igen t-shirt, koppelpromenader och inget sim än på ett tag.

Stackars älskade Zeldisen!!