Idag skulle jag ta några söta bilder på Gandalf när han låg och vilade...

...som vanligt blev det inte så lyckat=)

Jag har blivit utmanad  av min kompis Annica i Smedjebacken

Här nedan hittar ni reglerna som är följande:

* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.

* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Det går inte en dag utan att jag säger nå´t fel, vi har en ”röda boken” på jobbet där vi skriver ner personalens alla felsägningar så att alla kan skratta åt dem, jag är överrepresenterad i den boken…

2. Är totalt vansinnig på lögnare! Folk som inte kan hålla sig till sanningen är för mig = pest!

3. Har märkt på senare tid att jag pratar med mig själv när jag är ensam…

4. Har provat åtskilliga gånger tillsammans med en kompis (OBS! många år sedan) att färga vattnet och få bubblor i Torsbys enda fontän som ligger utanför polishuset, vi blev besvikna varje gång för det blev aldrig så mycket som vi tänkt oss…men kul hade vi=)

5. Älskar V8:a ljud, det får håret på mina armar att resa sig!

6. Vill äga en riktigt stor Amerikansk lastbil med mycket krom. Är helt såld på dem. Vet bara inte vad jag ska ha den till=)

7. Är ganska lat, men jag tillåter mig sällan vara det.

Efter en ganska jäktig tid så löser knutarna upp sig och livet återgår sakta till det normala.

Har en systerson som, om jag milt uttrycker, lyckas dra ner sig i skit gång om annan. Jag brukar rycka in och hjälpa honom upp på fötter då och då eftersom han inte har någon annan att vända sig till. Nu har det varit så igen och det blir en del möten och telefonsamtal.

Utanpå detta har det klumpat ihop sig med skolmöten och annat "vardagligt" som tandläkarbesök o.s.v

Som om inte det räckte så hamnade min far på Karlstad sjukhus.

Varför måste allt hända på en och samma gång!??

En "rutingrej" som höll på att sluta i katastrof då han började blöda i magen samtidigt som han åt blodförtunnande medel.

De fick inte stopp på blödningen och trodde inte han skulle överleva en operation, han hade liksom alla odds mot sig sa läkaren. Men han fixade den och låg efter det sövd i 5 dagar.

Det blev ett antal Karlstad resor innan faran var över och idag kommer han hem till Torsby sjukhus.

Igår var vi  ner till Karlstad sjukhus igen, denna gång för att Dan skulle operera bort en polyp. När doktorn undersökte honom före op. såg han att öronen åter igen var vätskefyllda (vilket Dan redan förstått för att han hört så dåligt) så han bestämde att  operera in rör i örona på honom samtidigt.

Dan var öronbarn som liten och efter det haft krångel med vätska bakom trumhinnan. Han har haft rör förut men det behövdes visst igen.

Stackarn, han har alltid varit så tålig och duktig.

Det är ju inga stora ingrepp att ta polyp och sätta in rör men efter att ha sett med pappa hur fort en enkel grej kan bli livshotande så var jag ganska nervös igår.

Men operationen gick bra och jag fick tårar i ögona då jag satt vid hans säng på uppvaket och han öppnade ena ögat, kisade på mig och sa: godmorron! sen somnade han om ett tag igen. =)

Tazzen har nu ätit metacam i drygt en vecka och svarar mycket bra på medicinen! Jag är så glad för han rör sig på ett helt annat sätt nu och är mer med. Förut pep han undan och ville vara ifred, nu har han t.om börjat leka och busa!

Zelda däremot tror jag har ont av sin spondylos igen... hon är lite stel och försiktig då hon sätter sig.

Hon har åxå fått ett sår uppe på ena tassen, vet inte om det är fukteksem, men vi tvättar och pysslar så det verkar inte bli värre.

Ja, så ser det ut just nu. När man är mitt uppi allt så går det av bara farten men nu känner jag att jag är trött. Skönt att jag har en 3 lediga dagar nu framför mig att bara "vara" på=)

Har lite rörigt i livet just nu så bloggen får vila ett tag.

Det är så mycket annat som behöver min uppmärksamhet och hjälp just nu så mitt "eget" får stå lite vid sidan om.

En olycka kommer sällan ensam sägs det ju....

Det är i sådana här stunder som man är lycklig över att man har en underbar man och lika underbara barn som är hemma och "håller ställningarna" tillsammans med djuren.

Veterinären har ringt.

Provsvaren har kommit. Lite höga levervärden men det beror troligtvis på att han varit utan mat när han var borta i 3 veckor, alltså inget anmärkningsvärt.

Njurvärdena var bra.

Men han hade onödigt låg nivå av vita blodkroppar vilket kan tyda på infektion i kroppen el. så kan det vara något som jag tror hon kallade Fiv och Felv, det var åtminstonde förkortningar på några kattsjukdomar där man åxå får låg nivå av vita blodkroppar. Så nu ska proverna skickas till Uppsala.

Summan blev åtminstonde att han kan äta Metacam. Det ska han göra nu i en månad sen ska vi höras av på telefon för att utvärdera hur han svarat på medicineringen.

Hon hade ju tittat på röntgenbilderna åxå tillsammans med annan veterinär och bedömningen av höften blev inte bättre, den är "taggig" och ful men ligger i höftskålen.

Sprickan i bäckenbenet är helt utläkt så det kan inte vara den som gör ont. Däremot så kan man ju inte vara hundra på att det är höften som smärtar men det är ju det troligaste.

Hoppas, hoppas, hoppas att han blir smärtfri av Metacamen!

Om han blir bättre så fattade jag henne att han måste gå på det resten av livet!? Brukar man göra så? jag menar att jag trodde inte att man åt sååå länge.

Jag och Tazzen är nyss hemkomna från Sunnes veterinärstation.

Det blev tyvärr något dystra besked där.

Det började i somras, när vi kom hem efter semesterturen så var Tazzen borta i några dagar, han kom hem 20 juli på kvällen. Tyckte då han verkade slö och konstig men vi lät honom bara vila. På morronen efter såg vi att han vinglade till när han gick så vi tittade lite närmare på honom och då var han alldeles svullen i buken och på vänster sida bakom frambenen.

Vi fick komma in samma dag på Sunne veterinärstation där vet. undersökte honom grundligt, tyvärr utan röntgen för "framkallaren" var trasig.

Iallafall så var det blödingar som inte var invärtes och vinglandet kunde bero på blödningar mellan ryggkotorna. Han blev ordinerad Cortison och vila sen skulle vi höras av per telefon i slutet av den veckan.

Veckan rullade på och Tazzen piggnade i, pratade med vet. och hon tyckte att allt lät såpass bra att vi nog kunde släppa ut honom och räkna med att han var på god väg att bli frisk igen.

Man har ju undrat en hel del vad han varit med om, vet. trodde påkörd el. ramlat från något högt.

Veckorna gick och det kändes ett tag som allt var på väg att bli bra tills det bara vände och han skrek när man lyfte honom och han såg "risigare" ut för var dag som gick, då ringde jag igen och beställde tid och då kom inte Tazzen hem... ni som läst bloggen förut har ju sett han varit borta i tre veckor. Han kom ju hem förra veckan på måndag.

Vi tyckte han såg "gladare" ut än på länge men märkte ganska snart att han fortfarande har ont så idag har vi varit ner till Sunne jag och Tazzen och röntgat och undersökt.

Resultat? en kass höft och gammal spricka i bäckenbenet, även lite onormalt lösa knäskålar på bakbenen och han är undermusklad i ryggmuskulatur p.g.a att han inte orkar röra sig som han bör.

Utanpå detta har han nån sorts ögoninfektion så det blev salva till det.

Veterinären vill att någon mer veterinär tittar på plåtarna så hon skulle ringa i slutet av veckan men som det ser ut just nu var höften det dystraste. Den kommer aldrig bli bra. Det är väl som att ha en hund med d-höfter som jag fattade på veterinären. Man kan ha honom kvar så länge han inte får för ont av det, men han har ju det nu.

De tog blodprov på honom för att se om de kan sätta honom på långtidskur av metacam och se om det hjälper honom något.

Usch, vad ledsen och maktlös jag känner mig just nu.

Hoppas så att veterinären, när hon ringer, säger att det inte alls ser så farligt ut och att han nog kan leva ett normalt liv.

Jag vill inte mista ett djur till nu, jag har fortfarande dagar då sorgen efter Signe får tårarna att strömma, det är ju bara nå´n månad sen...

Jag vill inte!!!!!!!!!! det gör så ont!!

Linda ringde och väckte mig i morse (jag går ofta och lägger mig en stund till efter barnen åkt till skolan) för hon ville komma hit på promenad!

Självklart jättekul! Jag hoppade ur sängen glatt och strax efter 9.00 så var Linda & Wendela här.

Wendela ville provsitta häst för första gången i sitt liv och det gjorde hon med lite skräckblandad förtjusning.

Efter det gick vi på en promenad och Linda fotade djur och natur.

Det finns fina bilder att se på Lindas blogg

Ann-Louise Ryrvik har skrivit ett inlägg i sin blogg om hästhållning som jag tycker är mycket läsvärt.

Tankar kring hästhållning

Jag har åxå många gånger funderat över detta och jag vill ge Ann-Louise en eloge som börjat ta upp ämnet. Jag hoppas på fler tankar på hennes blogg angående detta område.

Så här ser det ut hos oss just nu. Var bara tvungen att ta lite slappabilder på kissarna. Det märks nu att det blir kallare för katterna är så slöa och ligger mest och sover.

Tazzen är ut några timmar på dagen sen kommer han in och äter som en häst. Efter det stryker han iväg på Louises rum och sover, sover och sover. Det är så skönt att han är hemma igen=)

Här ligger han i hennes saccosäck.

Och Gandalf, ja..vad ska man säga? han slappar mest hela tiden...

Här i en kattbädd som han är för stor för men knökat ner sig i ändå=)