Sen i fredags så har Tazzen slutat äta metacam. Vi har under en två-veckors period trappat ner på metacamet och gått över till Glucosamin som jag fick av veterinär Lotta för att testa om han klarar sig enbart på det.

Än ser vi ingen skillnad på honom och jag hoppas sååå att han ska klara sig utan metacamet.

Det blir till att vara noga med att kolla hans rörelser och humör för att se om han börjar få ont igen för då går jag direkt tillbaks på metacamet, jag vill ju absolut inte att han ska gå med smärtor.

Tänk om djur ändå kunde berätta för oss hur de känner, så mycket enklare det vore!

Sen vill jag tillägga något chockartad att min sambo Jörgen, tillika Zeldas husse, frågade mig alldeles spontant igår om jag och HAN skulle gå en promenad med Zelda!

Så vi drog på oss reflexvästarna och gick en 40 minuterspromenad tillsammans, det var jättetrevligt men Zelda blev något förvirrad av vem hon skulle följa när husse hade henne i koppel.

För er som inte känner honom så kan jag berätta att promenader är av det tråkigaste han vet, ja, han gör det om han måste t.ex när jag jobbar 24 timmarspass, han övertalar ibland nå´n av barna så då slipper han=) men annars så är det jag som går de mesta promenader här.

Ja, vad har hänt?? Jag höll ju på att dö av chock förståss, sen blev jag ju lite fundersam...är han sjuk? hjärnblödning? scizofreni?  men nä...han påstod allvarligt att han behöver bygga upp kondisen om han ska klara spela hocky!

Ja, det är ju bara att jubla och vara glad så länge det håller i sig=)